Alzheimers...
....är de värsta som har hänt mej tror jag. Inte för att de har hänt mej men min kära morfar har fått denna hemska sjukdom. Jag hade hoppats att de skulle typ bara försvinna, men de fattar ju tom jag att de inte gör.
De är verkligen hemskt att se en människa som jag tycker så mycket om att försvinna. Han är ju där precis som han alltid har varit men han blir liksom bara tom. Jag vet inte rikigt hur man ska förklara de men ni som har varit med om de förstår mej säkert när jag försöker förklara.
Morfar har alltid varit glad och underbar, nu har ha tom börjat bli aggresiv. Han säger hela tiden att han är dum och blir arg på sej själv och på andra runt omkring honom. Min underbara mormor är ju den som får ta allt av de här...jag undrar hur länge hon kommer orka att ta hand om honom. Men hon är envis å säger att hon inte vill lämna bort honom...Hon lämnar honom två gånger i veckan på ett sånt där avlastningshem. Men aldrig över natt och bara mellan halv nio å tre. Hon hinner ju inte ta hand om sej själv...men de är hennes val. Hon säger att hon kommer få dåligt samvete om hon lämnar bort honom mer, de vet jag att hon kommer få men hon måste snart tänka på de.
De finns ingen som är sååå snäll som min morfar. Han är inte min riktiga morfar men han är den som alltid har funnits där. Mormor träffade honom samma år som jag föddes. Två månader innan jag föddes faktiskt. Så han har alltid varit min morfar. Jag å min bror ser detta på olika sätt faktiskt. Han ser våran riktiga morfar som morfar. Jag kan förstå honom på sätt å vis. Kalle har alltid varit intresserad av Daniel. Han har kommit på många fotbollsmatcher osv. Nu har dom en båt tillsammans och åker ut å fiskar i hop. Han får gärna kalla honom för morfar...men morfar för mej är Björn och de kommer de alltid att vara.
Nu är de inte länge kvar tror jag....I söndags så var vi där på kalas och han känner inte riktigt igen min son längre. Men än sålänge så har inte glömt mej å jag bävar för den dagen då de händer. Jag tycker liksom att de blir jobbigt att träffa honom...man vet inte vad man ska prata om med honom...han har ingen koll på något längre. De är jättejobbigt och jag vill bara att de ska försvinna NU! Jag vill ha min morfar tillbaka...kan någon få honom att bli frisk.
På måndag så ska jag hjälpa mormor att ta med honom till doktorn. Han får åka till en läkare i Falköping å de är en bit att köra så jag får köra dom dit. Mormor är inte ett fan av att köra bil kan man säga å jag ställer gärna upp på dom så många gånge dom har ställt upp på mej.
Snälla någon få honom att bli frisk!
Over and out!!
De är verkligen hemskt att se en människa som jag tycker så mycket om att försvinna. Han är ju där precis som han alltid har varit men han blir liksom bara tom. Jag vet inte rikigt hur man ska förklara de men ni som har varit med om de förstår mej säkert när jag försöker förklara.
Morfar har alltid varit glad och underbar, nu har ha tom börjat bli aggresiv. Han säger hela tiden att han är dum och blir arg på sej själv och på andra runt omkring honom. Min underbara mormor är ju den som får ta allt av de här...jag undrar hur länge hon kommer orka att ta hand om honom. Men hon är envis å säger att hon inte vill lämna bort honom...Hon lämnar honom två gånger i veckan på ett sånt där avlastningshem. Men aldrig över natt och bara mellan halv nio å tre. Hon hinner ju inte ta hand om sej själv...men de är hennes val. Hon säger att hon kommer få dåligt samvete om hon lämnar bort honom mer, de vet jag att hon kommer få men hon måste snart tänka på de.
De finns ingen som är sååå snäll som min morfar. Han är inte min riktiga morfar men han är den som alltid har funnits där. Mormor träffade honom samma år som jag föddes. Två månader innan jag föddes faktiskt. Så han har alltid varit min morfar. Jag å min bror ser detta på olika sätt faktiskt. Han ser våran riktiga morfar som morfar. Jag kan förstå honom på sätt å vis. Kalle har alltid varit intresserad av Daniel. Han har kommit på många fotbollsmatcher osv. Nu har dom en båt tillsammans och åker ut å fiskar i hop. Han får gärna kalla honom för morfar...men morfar för mej är Björn och de kommer de alltid att vara.
Nu är de inte länge kvar tror jag....I söndags så var vi där på kalas och han känner inte riktigt igen min son längre. Men än sålänge så har inte glömt mej å jag bävar för den dagen då de händer. Jag tycker liksom att de blir jobbigt att träffa honom...man vet inte vad man ska prata om med honom...han har ingen koll på något längre. De är jättejobbigt och jag vill bara att de ska försvinna NU! Jag vill ha min morfar tillbaka...kan någon få honom att bli frisk.
På måndag så ska jag hjälpa mormor att ta med honom till doktorn. Han får åka till en läkare i Falköping å de är en bit att köra så jag får köra dom dit. Mormor är inte ett fan av att köra bil kan man säga å jag ställer gärna upp på dom så många gånge dom har ställt upp på mej.
Snälla någon få honom att bli frisk!
Over and out!!
Kommentarer
Trackback