L i s a

Nu var de dax igen...Min underbara mormor säger till mej att vara nöjd med de jag har. Jag kan förstå vad hon menar men jag håller inte med henne. Hon säger de mest för att jag ska ta mej ur denna mörka period tror jag, men vad vet hon då?! Jag menar att hon klagar faktiskt ofta med...

Hon vill verkligen att jag ska vara nöjd med de liv jag har idag... Vad har jag i dag? Jo jag har en underbar son som jag älskar mer än något annat, jag har lärt mej vilka min verkliga vänner är och jag älskar dom allihopa, jag har ett bra hem till mej och Rasmus. Visst jag har mycket att vara tacksam över....men jag saknar mycket.

Först så saknar jag ett jobba att gå till. Alla som är arbetslösa vet hur dödligt tråkigt de är att vara hemma. Vad ska man göra på dagarna? Man orkar liksom inte ta tag i något...å när man väl kommer på något att göra så inser man att pengarna visst var slut....Så då är de bara att ta fram kritorna och sätta sej vid bordet å måla me Rasmus igen...han börjar nog snart tycka att de är ganska tråkigt att måla.
Saknar oxå någon som verkligen tycker om mej för den jag är....vill ju oxå ha någon att dela denna hemska årstid med...Mormor säger att hösten är jättemysig och att man ska ta vara på den. Jag håller med...men jag vill ju ha någon att mysa med...Hur kul är de att krypa upp i soffan själv? I fredags så fick jag inbjudan hem till en av de underbara vännerna att jag kunde komma dit....Hon å hennes sambo skulle bara sitta vid tvn å slappa...jag vet att dom inte är såna som sitter på varandra när dom har besök men man sitter verkligen där som femte hjulet. Å de är inte dom som får mej att känna så, absolut inte, utan man inbillar sej själv....vad gjorde jag....Tacka nej till inbjudan och gick ut med kompisar på puben å gjorde av med pengar jag inte har! Smart är jag verkligen...elle? Dom pengarna kunde vi åkt till badhuset för idag! Nu får de blir ordning på torpet!

Ska nog börja tänka som mormor... Nu ska jag börja vara mer nöjd! Men de är ju så mycket lättare sagt än gjort! Men jag ska verkligen tänka om nu...