L i s a

Hur är de möjligt att man kan bli sååå jävla sjukt ego? Hur kan man inte ta hänsyn till folk? Man bara kör sitt eget race....

De är mitt ex jag pratar om...Han är inte riktigt som de va tänkt att han skulle blir tror jag. För å göra allt kort så skriver jag bara vad som har hänt...

När jag gjorde slut å vi flyttade isär så hittade han inte någon lägenhet...så han flyttade in till MIN bror i stan i en liten etta. Där har han nu bott sen 2:a oktober å min bror är sååå sjukt snäll så han kastar inte ut han. Nu är han dödligt trött på att ha honom där....han trodde att de skulle handla om två tre veckor å nu har de gått snart 4 månader. Å X:et tar liksom allt för givet å har fortfarande på något konstig sätt svårt att hitta lägenhet. Han brukar ha våran gemensamma son varannan helg vilket han faktiskt har skött väldigt bra. Antingen är dom hemma i ettan 3 personer eller så åker han ut till sin snälla bror å är där över en helg.

Nu denna helgen är de hans helg me Rasmus...Inatt jobbar min bror natt å ska därför sova i morgon när han kommer hem. Vi har bestämt att jag ska lämna Rasmus kl 12....jag trodde ju naturligtvis att han hade kollat detta me min bror...men inte de. Så nu ska broder försöka sova när en 5 åring springer omkring där. Sen har min bror bjudit hem ett gäng me killar som ska sitta där å dricka öl och titta på hockeyn....tror de va fem killar som skulle sitta där å dricka å heja på Sverige....hur bra är de när mitt barn är där???

Jag är sååå jävla trött på de här nu...ibland känns de liksom som om jag bara skulle ta Rasmus själv så att jag iallafall vet att han har ett rum å en säng å sova i. Nu sover han på en soffa hemma hos min bror me sin pappa på andra soffan!! Hur bra är de här elle?!!

Fuck va jag är arg....de känns liksom som att jag inte vill lämna honom men jag behöver verkligen en break!!! Jag har honom dygnet runt helt själv 12 dagar i rad. Jag kan ju knappt gå på toa själv förrän han står där ute å knackar liksom. Min mamma å pappa tar honom ibland så jag kan åka in till Willys å handla själv ibland men för de mesta har jag honom. Jag älskar å ha mitt barn men alla som har egna barn vet att de är ett helvete me 5års trots...Usch å fy fan säger jag bara!! Han är sååå jävla gapig å uppkäftig så de bara liksom kokar inom mej ibland elle rättare sagt väldigt ofta!

Å i kväll nu är jag sååå förbannat jävla arg på folk som inte bara kan vara normala å fixa upp sitt liv.

Jag har många kompisar som mår dålig, som jag kanske borde stötta mer just nu men jag orkar inte...jag mår skit själv just nu! De är faan så jobbigt å vara arbetslös å gå hemma me en trotsig son som inte verkar gilla mej alls nu. Pappa är ju sååå bra nu när dom bara umgås tre dagar på två veckor....pappa är jättekul å sitter å leker nästan hela helgen me lillen! Tro faaan att han tycker de är kul att åka dit....jag är ju bara tråkig å gnällig här hemma. Men någon måste ju få honom till å veta vad ett hem är å hur livet är....de är ju inte bara kul jämt. Barn måste få hitta på saker själva å utveckla sin fantasi....jag leker inte me Rasmus jämt....han hittar på saker själv å är jätteduktig på de....han utvecklas till en väldigt självständig människa som kommer att klara sej själv!!!


Snälla hjälp mej någon innan jag bara går under!! Vad ska man göra? Ska jag bara sitta här å låta de vara så här....jag orkar inte bara sitta å tänka på hur lillen har de när han är hos pappa. Jag vet att han är en bra pappa när han har honom men skaffa dej ett liv för faaan. Ta hand om honom i ett riktigt hem!!!

Over and out!!