Nu är de bestämt!!
Nu har jag tänkt på de här hela dagen...Mitt barn mår inte alls bra tack vare mej å hans pappa! Nu ska jag ta tag i detta å se till att han kommer till någon psykolog å får prata lite... Jag har försökt men de går inte att prata med honom....han bara stänger sej. Han vill inte prata säger han...Usch de gör mej sååå ledsen verkligen att han ska behöva gå å prata med någon...Men han måste de! Han måste må bättre...
Jag gör allt för att han ska må bra igen...
De känns som värsta misslyckandet att behöva erkänna att jag inte kan få min son att prata men...de går bara inte verkligen. De är inte bra de här....han måste må bra. Han är de bästa som finns verkligen å de är lika bra att ta tag i de direkt. Jag har inte ens diskuterat de med hans far....tänker inte göra de heller kan jag ärligt säga. De beslutet tar jag själv...de är jag som har mitt barn å de är jag som vill de bästa för honom. Men de känns sååå tungt att alltid behöva dra lastet själv...Hur ska jag ha tid med massa besök hos en psykolog....tänk om dom får för sej att ta Rasmus i från mej....Tänk om de är jag som får honom att må så här dåligt??
Usch...jag vill inte vara en dålig mamma...Jag vill inte att han ska må dåligt tack vare att jag har gjort sååå dumma val! Tänk om jag inte hade tagit tillbaka honom första gången för si så där....4 år sen. Då hade de här aldrig blivit så här!! Varför ska man välja så dumt? Hur kan man vara sååå blind? Skit skit skit skit skit...fuck!! Va har jag gjort??
Du är ingen dålig mamma alls de. Och Kan ni inte gå på famlijerådgivning också. Hoppas allt går bra och jag kan prata med er också!!
om man tänker på sitt barns bästa å sätter barnet främst, å vill göra allt för att barna ska må bra, då e man en bra mamma, det finns ingen supermamma även om alla mammor verkar tro att det finns d å strävar dit för att i all ångest tappa bort sig själv, överrös han med kärlek precis som du gör, det e det enda rätta!
Som jag sa till dig förut: de är många föräldrar som bara för att dom känner som du inte vågar ta sina barn till en psykolog. Jag tycker du är modig och en jätte bra mamma som gör de bästa för rasmus! Kram
vi har precis haft föredrag med en dam från socialtjänsten, de har något som kallas för medling för separerade par som har gemensamma barn, jag tror att det kan vara väldigt bra i vissa fall. Man kommer överrens om olika regler och hur man ska uppträda vid hämntnig/lämning osv....små grejer, men det är ju ofta såna onödiga saker som försvårare hela situationen. Hon sa att det ofta fungerade bra..kanske något att prova....kram...förresten vd söt du var i flätor
och du ingen kommer ta rasmus ifrån dej (hehe det har vi läst om i skolan)! man gör bara bara omhändertagnaden då det är absolut är nödvändigt, och du kommer aldrig hamna under en sådan utredning det kan jag lova. Kan du inte ta honom till kuratorn i skolan?
Jag ska göra de...han ska få gå till skolpsykologen först så får vi ser vad dom säger... Å de där om att medla är ingen idee...han kommer nog inte att ha Rasmus...han har ju inget hem att ha honom i! De får han allt skaffa innan han ska ha sitt barn... Å du, de är en peruk jag har...så långt hår har jag väl inte!! Kram
Bra beslut!
Du har alltid tänkt på rasmus bästa och visar tydligt att du gör det nu oxå. Att barn behöver koma i kontakt med andra vuxna ibland för att det ska lossna är inget du ska ta på dej i form av att tro du är en dålig mor,för det är du inte!!!!Ibland behöver barn proffisionel hjälp och då är du väl en suverän mamma som ser till hans behov. Det kommer bli jätte bra det här ska du se! Rasse är en smart kille med ett enormt härta för andra människor,det har du lärt honom,ingen annan!