Jobbigt jobbigt

33490-40

Idag var de riktigt jobbigt att gå till graven! Jag började tom gråta...Jag blir arg samtidigt oxå...varför kommer han inte tillbaka? Saknar honom något enormt...blir tokig när jag tänker på att han aldrig kommer komma tillbaka. Hur ska man klara sej utan att träffa honom igen? Jag vill ha tillbaka pappa NU...

Tårarna bara rinner å jag ser knappt vad jag skriver...man känner säg bara tom liksom. De är verkligen något som fattas...MIN pappa! När kommer detta att släppa då? I bland känns de som om livet bara flyter på å vissa stunder kan man tillåme må ganska bra...men nästan hela tiden känner man sej inte hel. De gör verkligen ont så mycket saknar jag honom...Vilken jävla tur att man har mamma kvar iallafall men jag vill ha honom oxå...de var ju alltid vi som pratade om allt liksom. Ok att mamma alltid vet allt om mej men med pappa kunde jag alltid prata om allt me. Mamma har alltid vetat allt vardagligt om man säger så...men de var med pappa som jag kunde diskutera verkligen...

Graven ser så tom ut utan gravsten...de är sagt att vi ska få den till första advent. De är ju inte länge kvar men de känns som alldeles för lång tid. Alla säger att de är sååå skönt att gå till graven...jag får panik när jag kommer dit...jag blir arg å lessen samtidigt. Frustrerad å panikslagen... Kommer han verkligen aldrig mer tillbaka??


33490-41

Kommentarer
Postat av: Tjoffan

Jag tror att det är för att vid graven blir det svart på vitt. Och det vill man bara inte acceptera! Jag följer gärna med dig om du vill säg bara till!

Postat av: gunnel hamren

Lilla Lisa , det känns jobbigt för mej när du är så ledsen. Jag går med en klump i halsen hela tiden, det vill inte komma ut. Har blivit inbjuden till pastoratsgården på en pratstund med dom som upplevt samma som oss. Ska bli skönt att få prata med dom. Jag tror inte att pappa skulle vilja att vi var ledsna. Jag saknar honom också. Kännde mig som en bov som inte kunde åka ner till graven idag.
Älskar er MA

2006-10-25 @ 21:07:01
Postat av: li

Mina små vänner, vad jag önskar att det aldrig hänt, blev så ledsen när jag läste vad du skrivit. Tur att ni har varandra iallafall, ni har alltid varit en helt underbar familj kram till er...Lisa, Gunnel, LillDanne och Rasmus

2006-10-25 @ 22:17:30
Postat av: linda och morgan

Vi tänker på er alla! Många långa kramar

2006-10-26 @ 07:30:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback