L i s a

Bara så att du vet Bea...jag lever även om jag är dödligt trött å snorig. Men de är underbart att komma igång igen...nu får man lite rutin på sitt liv igen...

Åh va jag är glad nu känner jag...jag saknar min pappa dock...något enormt. Men jag vet att han sitter på sitt lilla moln och ler nu...han ser att jag jobbar me något som jag tycker är kul...han ser att jag kanske får ordning på våra liv igen.

Han är lycklig om jag är lycklig å de vet jag...så de så! Vill att han ska komma tillbaka nu... Nu börjar jag komma i de där stadiet som alla pratar om...ilskan... Jag är arg på pappa för att han inte lyssnade på mej för tio år sen när jag sa att de var dax för dom att sluta dricka...hur kunde dom välja att dricka i hjäl sej istället för att se Rasmus växa upp, se mej gifta mej, se Daniel bli fotbollsproffs och att vi får en lycklig familj allihopa. De kan göra mej såååå jävla arg...men när jag väl blir arg så får jag skuldkänslor för att jag blir arg. Hur normal är man eller...ena stunden är jag arg å sen skäms jag för att jag tänker så...

Ja ja...livet bli inte som man tänkt sej har jag förstått. Jag hade tänkt mej att ha min pappa i livet längre än så här iallafall...