L i s a

Dom senaste månaderna har varit pest å pina....eller dom senaste veckorna i allafall. December var riktigt illa tror jag... Först fyllde jag år den fjärde...inget kul att fyllar å utan min pappa. Sen var de mosters tur, utan pappa å sen var de mammas tur, utan pappa.

Julafton ska vi inte prata om ens...stod i moster kök å stekte köttbullar...Helt plötsligt blev jag jätteledsen å var tvungen att gå ut. Ville verkligen inte sitta å gråta på julafton, iallafall inte bland allt folk. Hatar att vara ledsen framför folk så...jag vill vara själv när jag är deppig så är de bara. Klarar inte av folk som ska kramas å tycka synd om mej... Nej själv ska jag vara om jag ska gråta.

Vara hemma hos mamma igår å fick synd på dagboken som hon skriver....då kom tårarna igen. Men de är inte konstigt att man är ledsen...man får vara de har jag hört. Frågan är bara om de kommer att bli lättare någon gång...de känns verkligen inte som de. De blir bara svårare hela tiden...saknaden blir ju bara större hela tiden.

Pratade med Magnus från Umeå härrom dagen å bestämde att jag ska komma ner till han i Göteborg...Kruxet är att han nu bor hos sin kusin Tomas på golvet...men vi har trängts förr så de klarar vi nog en natt till. Jag har inte sett Tomas sen jag var femton tror jag så de ska bli skit kul faktiskt. De första jag tänkte på var att jag skulle berätta för pappa att jag skulle dit...men de kunde jag inte. De är såna små saker som är jobbiga. Saker jag vill berätta för honom hela tiden...å då är han inte där! Men jag drömmer om honom hela tiden å jag hör honom i drömmen...de är jätteverligt å de känns konstigt när man vaknar. De känns som om jag precis har pratat me honom...skumt de där!

Nu är de snart dax för sängen va...