Omtänksam vän
Hon var här en sväng i går...vi låg å kolla på tv en sväng efter fikat me kusin och bror. Vi pratade kanske inte så värst mycket me varandra...
När hon kom hem på kvällen sen så tog de väl en stund å sen ringde hon...HUR MÅR DU?
Hon har märkt att jag inte har varit mej själv dom sista månaderna...eller nästan de sista året. De har varit så mycket de sista...jag har inte ork längre... Visst har jag livsglädje...men när något krånglar nu för tiden orkar jag inte ens ta tag i de. Jag vill bara sova å ta de väldigt lugnt... Visst jag ÄR deprimerad! Men som jag har sagt förrut så är de väldigt jobbigt å inte veta varför...de finns inget som man kan sätta fingret på liksom å säga att därför mår jag dåligt. Visst saknar jag min pappa så jag snart går under...Jag orkar inte mer begravningar... Jag vill ha pengar... Jag vill ganska så mycket men har tappat glöden liksom... Orkar inte letar reda på den heller, JUST NU! Nu vill jag bara vara ett tag... De ska bli skönt att få vara ensam i sommar...barnledig. Jag kan tänka på mej själv på ett annat sätt liksom. Samtidigt så kommer jag ha en klump i magen varje vecka han är hos sin pappa...får han mycket skäll nu...är han rädd för pappa?!
I vissa lägen hade de varit lättare om man var helt själv me Rasmus...istället för de här jävla joxet. Jag klarar mej själv me mitt barn. Jag vill inte ha någon som bara krånglar...
Åter till Fröken...nu tycker hon att de är dax att jag går å pratar me någon...jag vill inte de...jag vill inte ha några tabletter som förstör mitt liv. Jag klarar de själv...bara jag får lite tid!
Hon är sååå söt som tänker på mej...hon hade gått å lagt sej å sen var hon tvungen å gå upp å ringa mej...hon kunde inte sluta tänka på mej... Blir ju nästan gråtfärdig bara jag tänker på de... Finns de någon som bryr sej så mycket om mej så dom ligger å tänker på mej innan dom ska sova?? Vi har hängt i hop i många år jag å fröken, å ett gäng till som nu mera är borta. Vi känner varandra väldigt väl...
Jag har blivit nya S.I.P, en ensamvarg som vill vara ifred lite bara. Hon kan alltid dra sej undan utan att folk frågar vad problemet är...jag vill bara som hon nu känner jag. De är ingen ide å älta allt hela tiden...de ordnar sej har jag hört!
Nu får jag hitta på något här innan jag blir tokig!!
Du måste ju inte knapra piller bara för du går och pratar med någon. Men går du och pratar med någon så kan dom hjälpa dig att sätta fingret på det och hjälpa dig att rensa upp. Vet av egen efrarenhet.
Ja både jag och morgan tänker på dej varje kväll..morgan kanske på ett annat sätt en mej men,det syns i hela ditt ansikte att du inte mår bra. Men samtidigt vågar man inte för mycket me dej för är du inte på rätt humör tar du det abra som att man tjatar...men visst är vi fler som bryr oss och som ser att du inte mår bra,vi är varken blinda eller dumma!! Klart man kan prata med någon utan att knapra mediciner,jag pratade ju ett helt år utan att för den skane skulle trycka i mej massa antideprissiva medel. Det blir vad man gör det till när man kommit dit. Vill man bara prata så gör man bara det. Kramar om
Stavar ju som en kråka...men men behöver du översättning så vet du var jag finns...skrattar. Kramar.
Ja tror att det är en bra ide att få prata av sig med nån som är proffissionell. Visst det är jättebra att ha vänner som man kan prata med, men det är inte riktigt samma sak. Är själv "hobbypsykolog" åt en vän, men det hjälper inte lika mycket som en riktig psykolog. Jag tror det kommer göra det gott att få reda ut alla känslor du har bubblande inom dig.. å vill man inte äta medicin så kan man inte bli tvingad till det!!!
Massor av kramar
Konstigt det där... Du vill dra dig undan och jag vill inget annat än att vara social. Varför kan man inte bara vara lite nöjd med den man är? Tycker också att du ska prata med någon. Men om det är en "äkta" depp period så behöver inte medicin under en kort period vara av ondo. Men nr 1 är nog att du får älta med någon utomstående. Se det som egen tid vet ja! Ta hand om dig. Kram.