Äntligen är allt över
Lillen har blivit bättre...han är fortfarande slö men de är ju inte konstigt... Men han äter å får behålla maten. Har varit en enormt jobbigt vecka. Har varit jätteorolig för lillen samtidigt som jag har tänkt på begravningen.
Begravningen var ganska jobbig...men vilken begravning är inte de. De var lite väl nära pappas begravning kände jag när jag satt där. Mormor var väldigt ledsen...hon skrek redan innan när vi kom dit. Hon var inte bra...men hon tyckte de var riktigt skönt när de var över. Bror trodde som vanligt att de skulle gå riktigt bra. Han grät som ett barn innan klockorna hade börjat ringa ens. Strax där efter var de min tur... Vi satt liksom på änden av första raden...lite för oss själva jag å bror. Mamma satt med mormor på andra änden.
De som var värst tror jag var när min farmor å farfar gick fram till kistan för att ta farväl... Jag såg bara pappas kista å hur dåligt farmor mådde då. Då skrek Lisa som tusan igen.
Den sista låten som dom sjöng gjorde ju sitt med. Då hade jag precis lagt bort alla näsdukar...men då bröt jag totalt. Jag kände bara att jag var tvungen att gå ut...ville därifrån. Då hade ju typ alla lugnat sej å då satte jag igång som ett jävla alarm. Men som vanligt så gick de bra. Klart att de är jobbigt...men man överlever. Begravningen var fin men jobbig. Måste dock säga att de är väldigt skönt att de nu är över.
Skönt att hela denna veckan är över...
Begravningen var ganska jobbig...men vilken begravning är inte de. De var lite väl nära pappas begravning kände jag när jag satt där. Mormor var väldigt ledsen...hon skrek redan innan när vi kom dit. Hon var inte bra...men hon tyckte de var riktigt skönt när de var över. Bror trodde som vanligt att de skulle gå riktigt bra. Han grät som ett barn innan klockorna hade börjat ringa ens. Strax där efter var de min tur... Vi satt liksom på änden av första raden...lite för oss själva jag å bror. Mamma satt med mormor på andra änden.
De som var värst tror jag var när min farmor å farfar gick fram till kistan för att ta farväl... Jag såg bara pappas kista å hur dåligt farmor mådde då. Då skrek Lisa som tusan igen.
Den sista låten som dom sjöng gjorde ju sitt med. Då hade jag precis lagt bort alla näsdukar...men då bröt jag totalt. Jag kände bara att jag var tvungen att gå ut...ville därifrån. Då hade ju typ alla lugnat sej å då satte jag igång som ett jävla alarm. Men som vanligt så gick de bra. Klart att de är jobbigt...men man överlever. Begravningen var fin men jobbig. Måste dock säga att de är väldigt skönt att de nu är över.
Skönt att hela denna veckan är över...
Kommentarer
Trackback