Ensam
Ringer man till min kusin så där en vanlig vardagskväll så händer de titt som tätt att hennes mamma och pappa är där på kvällsfika eller kanske lite kvällsmat. Ringer nästa vän, Fröken, där är hennes mamma och storstädar hela huset. Fröken får panik å vill att mamma ska gå hem...då skäller jag. Var glad för faan att dom hälsar på dej! Här är de bara vänner som hälsar på...inte för att de är så bara men ibland vore de kul me lite familj. Man känner sej ensam utan ens familj...
Förstår dock inte varför jag strävar efter detta...min mamma och pappa har aldrig varit sådana att dom vill umgås med oss. De kommer aldrig att bli så heller har jag förstått... Men de hade varit trevligt!
Men de är bara att bilda sej en egen familj och se till att jag aldrig blir sån. Jag ska ha en stor familj som ska umgås utan att de känns tvunget.
Ibland gråter jag över att jag inte kan fredagsmysa med min familj. Kommer ihåg förr...när pappa levde så kunde jag åka dit å titta på så ska de låta med dom. Skit kul! Sluta dock alltid på samma sätt...för fulla. Men jag bryr mej inte om hur mycket dom kommer dricka eller har gjort. Jag orkar inte tjata.... Har bett dom sluta allt för många gånger. Har förstått att jag inte är så viktig! Pappa lyssnade inte på vad jag sa, han brydde sej inte, han kunde inte, han vägrade. Jag har alltid tagit de som att jag inte är viktig för dom...så kommer de alltid kännas. Jag vet att pappa å mamma älskar/älskade mej men de känns som om jag inte är viktig!!
Suck...va jag sitter här å tycker synd om mej själv!!! De är inte synd om mej...jag klara mej jättebra ensam...men de hade varit kul att umgås med sin familj! De är liksom de enda jag ville få sagt...
Men mina vänner är min familj, har alltid varit och kommer säkert alltid vara!!
Natti natti
jag förstår vad du menar. min mamma är underbar, men min pappa dock. han ... umgås inte alls med mig.
Visst vil jag umgås med dej men det känns som det alltid ska ske på dina villkor. "Mamma kan du handla det eller göra det". Det har varigt mycke nu men det kanske lugnar ner sig. Siv ringer varje dag "vi måste göra det för mamma , måste åka ut och dammsuga, måste, måste, måste. Mamma säger att hon klarar sej. Hoppas att dom ringer om jobbet imorgon.
MA
Det är klart att det är viktigt med en familj även om man har vänner,jag förstår precis varför du kan bli ledsen. Inget du behöver be om ursäkt för att du känner!! Kramar
Om du kallar det att umgås så visst... Jag menar när jag ringer å du ska åka till Coop å jag frågar om jag kan följa med...då säger du alltid att du vill åka själv osv. Så har de alltid varit... Å de är mycket med mormor, fine...de förstår jag. Men vem är de som har varit hos mormor jämt förrut då? Vem är de siv har ringt då? De är alltid jag som har varit där då...
Jag har ju en mamma som finns där när hon mår bra och då är allt super. Men vi har ju lite krångel här med. Så jag förstår hur du menar och känner. kram på dig
Det träffade mitt i hjärtat !
