L i s a

Pappa, jag saknar dej såå mycket. Varför kan de inte släppa lite? Folk säger helt tiden att de blir bättre med tiden...jag tycker att de känns som att de bara blir större saknad. De ligger liksom och växer i mej att du är borta. De känns som en stor klump som inte blir bättre.

Tror att du säkert mår bättre där du är nu...men jag önskar så för min egen skull att du bara kunde komma tillbaka. Ibland känns de som...ok, du har sett att alla saknar dej...kom tillbaka nu då!! Jag blir så arg att du lät de gå så långt. Du vet att jag har krigat så länge jag minns att du skulle sluta...men du lyssnade aldrig på mej. Var inte vi så viktiga för dej kanske? Vad är viktigare än dina barn? Är de meningen att vi ska känna så??

Ibland när jag ringer till mamma så önskar jag att de är du som svara så jag kan prata lite med dej. Jag vet att de inte kommer hända...men jag önskar så att jag bara fick en timme till med dej. Mamma mår bättre nu och har gått vidare och vi är alla glada för hennes skull verkligen. De är hon värd! Men de är nog jobbigt för henne samtidigt...men hon klara de!

Vet inte hur man ska gå vidare utan dej... Även om jag å du alltid har bråkat å du har varit elak många gånger så är de ju du och jag som har hållit ihop. Det har alltid varit jag å du...men inte nu. De saknar jag så in i helvete verkligen. Vart är du????

Ibland undrar jag om de är något jag hade kunnat göra annorlunda...man jag kommer alltid fram till samma sak som alltid. Jag har gjort vad jag kunnat...försökt på alla sätt. Men du var ensvis...tror nog att jag kan ha ärvt de från dej. Jag ger mej inte i första taget.

Jag är så tacksam för att jag har fått ha dej som min pappa. Visst, vissa gånger har de varit ett rent helvete men du är min pappa å kommer alltid vara de.

Drömmer så ofta om dej...kanske inte om dej. Men du är med i så många drömmar...bara är där liksom. Många säger att de är så andar visar sej. Som jag har sagt till många vänner så känns de så bra att få träffa dej i drömmarna...de värsta är när man vaknar och inser att de bara var en dröm...då kommer saknaden igen. Men tack för att du visar dej i drömmarna iallafall.

Jag älskar dej och saknar dej så mycket att de gör ont!!

Kram din dotter