Dåligt av svenskar
Ofta dyker denna sak upp på tapeten. Vad är fel å vad är rätt?
Vi svenskar är väldigt dåliga på att reagera när något är fel. Vi pratar gärna om de men är väldigt rädda att "lägga oss i" andras problem. Vi gör INGET!
Vi ser att grannen super som ett as men vågar inte göra mer än att se de... Barnen ser ju ganska lyckliga ut ändå.
Utanför mitt hus går en mamma varje dag med sina barn och skäller som tusan på barnen. Klart man kan skälla på barnen...men lite lugnare kan man väl vara. Jag skäller ganska rejält på min son oxå...men de finns gränser, även hos mej.
Vi ser att inte allt står rätt till hos en familj...men vi vågar aldrig göra något. De är upp till dom att lösa de själva tycker vi snällt. Vi pratar gärna om de med andra men vi gör fan inget. Detta beteende är sååå typiskt svenskt. I spanien eller grekland hade vi hoppat in i familjens hem å frågat va fan är de som händer... Men inte vi svenskar!
Skärpning! De finns faktiskt barn som blir drabbade...barn som inte mår bra, även om de ser ut så utåt.
Jag har själv varit ett av dom barnen så jag vet jävligt väl vad jag pratar om. Ingen, INGEN gjorde något åt de... Min moster och mormor har nu i efterhand sagt att dom inte visste vad dom skulle göra. Ta för faan reda på vad man kan göra då! Hur många "hjälp-nummer" finns de inte att ringa då elle? De finns ju för faan nummer till allt nu för tiden...
Jag klarade av de ganska bra själv kan jag dock tycka...jag sa ifrån och stod upp för mej själv när ingen annan gjorde de! Men alla barn är inte så gamla som jag var när jag förstod att de söps en hel del för mycket... En del är så små så dom inte kan prata själva. Å då är de jävligt viktigt att andra pratar för dom!!
De är viktigt att man bryr sej även om andra barn vare sej de är släkt eller inte. Skulle jag se att min kusins barn inte mår bra skulle jag genast göra något åt de. Hennes lilla docka har inte alltid mått bra men då har jag ringt å frågat om detta till pappa som de då gällde. Jag var tvungen även om de inte känns bra... Man måste ta barn på allvar när de sägs något. Sen kan barn hitta på massa saker oxå eller spinna vidare på våra frågor. Dom kan svara de dom tror att vi vill att dom ska säga. De är jätte svårt att veta om de stämmer de dom säger...men då frågar man istället för att inte göra ett skit!!
Om mitt barn hade mått dåligt här hemma å fart illa vid så hade jag blivit väldigt glad om någon ringde mej å frågade hur de var. Om de stämmer och om dom kanske kan hjälpa till med något!
Visst kan de bli fel om någon ringer å vräker ur sej massa saker...men dom som ringer får nog säga de väldigt fint för att de inte ska bli fel. Å även om de blir fel så kommer barnet alltid uppskatta de i slutändan ändå...
Min ingifta morbror har försökt ett par gånger med min pappa, när han nu levde. Han erbjöd sej att köra honom till behandling för sitt drickande. Erbjöd sej att hjälpa till och stötta. Dom älskade ju min pappa med... Men jag tror många gånger att dom tänkte på mej och min bror. Dom försökte...på alla sätt dom kunde tror jag. Dom var snälla, raka, envisa, modiga, elaka och tog i med hårdhanskarna...inget hjälpte dock å se hur de sluta. Han dog av alkolism endast 54 år gammal!
Men dom försökte och de är de som är de viktiga! Å jag är väldigt tacksam att dom har försökt...dom ville väl, dom brydde sej!
Så nästa gång ni hör att grannen skriker eller barnen gråter mer än vanligt... REAGERA för faan!! Någon kan fara illa ju!!
Så fega kan vi inte va...hjälp dom som inte kan hjälpa sej själva!!
Starkt av folk som ser när något är fel och försöker göra något! Sådana människor hoppas jag att jag har i min omgivning! Sådan hoppas jag att min son ska bli... Sådan är jag!♥
Vi svenskar är väldigt dåliga på att reagera när något är fel. Vi pratar gärna om de men är väldigt rädda att "lägga oss i" andras problem. Vi gör INGET!
Vi ser att grannen super som ett as men vågar inte göra mer än att se de... Barnen ser ju ganska lyckliga ut ändå.
Utanför mitt hus går en mamma varje dag med sina barn och skäller som tusan på barnen. Klart man kan skälla på barnen...men lite lugnare kan man väl vara. Jag skäller ganska rejält på min son oxå...men de finns gränser, även hos mej.
Vi ser att inte allt står rätt till hos en familj...men vi vågar aldrig göra något. De är upp till dom att lösa de själva tycker vi snällt. Vi pratar gärna om de med andra men vi gör fan inget. Detta beteende är sååå typiskt svenskt. I spanien eller grekland hade vi hoppat in i familjens hem å frågat va fan är de som händer... Men inte vi svenskar!
Skärpning! De finns faktiskt barn som blir drabbade...barn som inte mår bra, även om de ser ut så utåt.
Jag har själv varit ett av dom barnen så jag vet jävligt väl vad jag pratar om. Ingen, INGEN gjorde något åt de... Min moster och mormor har nu i efterhand sagt att dom inte visste vad dom skulle göra. Ta för faan reda på vad man kan göra då! Hur många "hjälp-nummer" finns de inte att ringa då elle? De finns ju för faan nummer till allt nu för tiden...
Jag klarade av de ganska bra själv kan jag dock tycka...jag sa ifrån och stod upp för mej själv när ingen annan gjorde de! Men alla barn är inte så gamla som jag var när jag förstod att de söps en hel del för mycket... En del är så små så dom inte kan prata själva. Å då är de jävligt viktigt att andra pratar för dom!!
De är viktigt att man bryr sej även om andra barn vare sej de är släkt eller inte. Skulle jag se att min kusins barn inte mår bra skulle jag genast göra något åt de. Hennes lilla docka har inte alltid mått bra men då har jag ringt å frågat om detta till pappa som de då gällde. Jag var tvungen även om de inte känns bra... Man måste ta barn på allvar när de sägs något. Sen kan barn hitta på massa saker oxå eller spinna vidare på våra frågor. Dom kan svara de dom tror att vi vill att dom ska säga. De är jätte svårt att veta om de stämmer de dom säger...men då frågar man istället för att inte göra ett skit!!
Om mitt barn hade mått dåligt här hemma å fart illa vid så hade jag blivit väldigt glad om någon ringde mej å frågade hur de var. Om de stämmer och om dom kanske kan hjälpa till med något!
Visst kan de bli fel om någon ringer å vräker ur sej massa saker...men dom som ringer får nog säga de väldigt fint för att de inte ska bli fel. Å även om de blir fel så kommer barnet alltid uppskatta de i slutändan ändå...
Min ingifta morbror har försökt ett par gånger med min pappa, när han nu levde. Han erbjöd sej att köra honom till behandling för sitt drickande. Erbjöd sej att hjälpa till och stötta. Dom älskade ju min pappa med... Men jag tror många gånger att dom tänkte på mej och min bror. Dom försökte...på alla sätt dom kunde tror jag. Dom var snälla, raka, envisa, modiga, elaka och tog i med hårdhanskarna...inget hjälpte dock å se hur de sluta. Han dog av alkolism endast 54 år gammal!
Men dom försökte och de är de som är de viktiga! Å jag är väldigt tacksam att dom har försökt...dom ville väl, dom brydde sej!
Så nästa gång ni hör att grannen skriker eller barnen gråter mer än vanligt... REAGERA för faan!! Någon kan fara illa ju!!
Så fega kan vi inte va...hjälp dom som inte kan hjälpa sej själva!!
Starkt av folk som ser när något är fel och försöker göra något! Sådana människor hoppas jag att jag har i min omgivning! Sådan hoppas jag att min son ska bli... Sådan är jag!♥
Kommentarer
Postat av: Sofia
Jag håller med dig att man ska försöka hjälpa men det är inte lätt att hjälpa en alkolist. En riktigt alkolist är assvårt att hjälpa har läst en del om detta och mammas bästa vän har vart på mycket men det tycker jag vi kan ta över kaffe/the nån dag!!
Postat av: Therése
Tycker som du man kan försöka. Även om man inte kan hjälpa personen i fråga så har man iaf försökt. Jag själv skulle må dåligt om jag visste att någon for illa och jag bara blunda för det...
Kram
Trackback