Många tankar nu
Kom hem från utbildningen för en stund sen... Idag var de sista gången och vi satt faktiskt nästan bara å prata fritt hela tiden. Riktigt intressant hur öppna vi blev... Många av oss har aldrig sett varandra å här satt vi å öppnade vårat innersta. Lite mäktigt faktiskt.
Den ena tjejen började helt plötsligt prata om hur dåligt de var mellan henne och hennes man. Han brukar alltid oxå vara med men i dag hade han förhinder. Hon öppnade sej då totalt verkligen...tårarna var inte långt borta för henne. Jag blev först riktigt chockad men sen tänkte jag bara att de måste ha varit riktigt skönt för henne att prata ut. Hon berättade även att hon inte hade någon vän att öppna sej helt med... Ännu en ny chock!! Jag trodde alla hade vänner som jag... Mina vänner ställer alltid upp å lyssnar på mina patetiska problem! Tänk om jag inte hade dom, vad skulle jag göra?
Har även dom senaste dagarna verkligen förståt att jag har mycket inom mej som behöver komma ut. Jag måste men jag kan inte... Börjar jag riva i allt så rasar allt känns de som. Jag har ingen fast punkt i mitt liv längre. Visst har jag Rasmus...men där är de ju oxå lite problem just nu. Therese och jag försökte lista upp vad jag behöver börja med. Rasmus ska jag börja med...han är de viktigaste i mitt liv! Han är mitt allt... De ska ordna sej så bra som möjligt!! De kommer de göra oxå...de är jag säkert på!
Men jag orkar inte ta allt samtidigt, eller de går inte bara...då rasar allt! Visst kan de va fel å sätta upp en mur...men om jag ska ta tag i allt så går de inte längre. Då rasar jag helt...jag vill verkligen inte de! De går inte... Hade jag inte haft en son att tänka på så kan man kanske rasa helt bara för att bygga upp livet igen. Men de går inte nu när jag har lilleman att tänka på. Så små steg är nog bäst!
Vet oxå att jag skjuter bort mina problem för att klara vardagen...men de är mitt sätt att göra de här. Så låt mej bara göra de. De är bara jag som kan ta mej upp här ifrån och då måste jag göra de på mitt sätt. Så är de å så kommer det att vara!! Its my way or the highway!!
Nu ska jag kolla på Brothers and sister å sen ska jag sussa! Hoppas att alla haft en toppen kväll!! ♥
Den ena tjejen började helt plötsligt prata om hur dåligt de var mellan henne och hennes man. Han brukar alltid oxå vara med men i dag hade han förhinder. Hon öppnade sej då totalt verkligen...tårarna var inte långt borta för henne. Jag blev först riktigt chockad men sen tänkte jag bara att de måste ha varit riktigt skönt för henne att prata ut. Hon berättade även att hon inte hade någon vän att öppna sej helt med... Ännu en ny chock!! Jag trodde alla hade vänner som jag... Mina vänner ställer alltid upp å lyssnar på mina patetiska problem! Tänk om jag inte hade dom, vad skulle jag göra?
Har även dom senaste dagarna verkligen förståt att jag har mycket inom mej som behöver komma ut. Jag måste men jag kan inte... Börjar jag riva i allt så rasar allt känns de som. Jag har ingen fast punkt i mitt liv längre. Visst har jag Rasmus...men där är de ju oxå lite problem just nu. Therese och jag försökte lista upp vad jag behöver börja med. Rasmus ska jag börja med...han är de viktigaste i mitt liv! Han är mitt allt... De ska ordna sej så bra som möjligt!! De kommer de göra oxå...de är jag säkert på!
Men jag orkar inte ta allt samtidigt, eller de går inte bara...då rasar allt! Visst kan de va fel å sätta upp en mur...men om jag ska ta tag i allt så går de inte längre. Då rasar jag helt...jag vill verkligen inte de! De går inte... Hade jag inte haft en son att tänka på så kan man kanske rasa helt bara för att bygga upp livet igen. Men de går inte nu när jag har lilleman att tänka på. Så små steg är nog bäst!
Vet oxå att jag skjuter bort mina problem för att klara vardagen...men de är mitt sätt att göra de här. Så låt mej bara göra de. De är bara jag som kan ta mej upp här ifrån och då måste jag göra de på mitt sätt. Så är de å så kommer det att vara!! Its my way or the highway!!
Nu ska jag kolla på Brothers and sister å sen ska jag sussa! Hoppas att alla haft en toppen kväll!! ♥
Kommentarer
Postat av: Sofia
Nej du ska ju inte skynda nåt. Kanske låter dumt men som att sluta röka det går inte förrän man är helt motiverad själv. Men en dag så orkar du och ta tag i allt och då finns jag här!
Trackback